Det är någonting oerhört

Det är någonting oerhört, säger min väninna som tillbringat tid på kloster i Burma, att munkarna protesterar. Jag har valt bort att placera pengar i fonder därför att inte ens etiska fonder är etiska, som löntagare har jag en pott pengar (pensionsfonden) som ser jag nu placerats i Burma (ickeaktivt valt; jag valde att inte välja, vilket ju också är ett val). I en chatt med Karin Strandås i DN tidigare idag står att läsa

Är det inte den burmesiska befolkningen som blir mest lidande av sanktioner? Tror ni att omvärlden kan "svälta ut" juntan?
Den burmesiska exilregeringen förespråkar sanktioner som riktas mot sektorer som är särskilt värdefulla för militären, som till exempel olje- och gassektorerna. Gereralerna gör stora vinster från dessa industrier och det är pengar som inte kommer befolkningen till del. Ungefär hälften av Burmas statsbudget går till militären (som enbart riktas mot den egna befolkningen) medan nästan inget satsas på till exempel hälsovård. Därför kommer denna typ av sanktioner främst att drabba generalerna, inte civilbefolkningen. De flesta vanliga burmeser försörjer sig inom den informella sektorn, som inte skulle drabbas av denna typ av sanktioner.