Tulpaner ser ljuset i Roslagen

Till min stora förvåning såg jag i helgen att tulpanerna skjutit upp någon decimeter, jag blev stående ett tag. Snödroppar har stått i blom ett bra tag. Det blev i stort sett ingen vinter på gott och ont. Vinterlandskapet härute är som jag ser det bländande vackert. Orörd snö så långt ögat kan nå. Snö som tynger tallar, lönnar och syrener. Vedhuggningen går som en dans. De medvetet inte nedklippta perennerna skapar kontrast. Stugan tittar upp i snömassorna. Ge sig ut i skog och mark i orörd snö; det är som att i vaket tillstånd gå omkring i ett sagolandskap. Som jag ser det.

Denna icke-vinter har varit praktisk och ekonomisk, det går inte att komma ifrån.

”Gatorna dammar och nu är det vår”, kommer över mig. Jag tycker ”Vargmåne” är Ulf Lundells bästa album, men jag har i och för sig inte koll på hans produktion under 1990-talet eller senare.

Bilden: En slags ticka tror jag.

Säsongens första förkultivering

Det var så sent som förra året som jag på allvar förkultiverade, jag har lärt mig att det heter så, med allt vad det innebär. Det lyckades ganska bra i alla fall med tanke på den sommaren som blev. Jag var osäker, dokumenterade in i absurdum; jag var på sätt och vis påläst, men kunde rakt ingenting. Nu är det nytt år med nya förutsättningar. Tidig vår, men vi vet ingenting mer. Igår satte jag förmodligen alldeles för sent (men det är ingen som vet), fröer som kräver viss tid; de som ska pysslas om. Det kan handla om (som man förmodligen får ta med en nypa salt) ”rumstemperatur” x antal dagar för att sedan kylas x antal dagar för att sedan - eller kylning x antal dagar för att sedan placeras i ”rumstemperatur”. Jag höstsådde endel förra året, får se hur det blir. Det är en spännande resa. Den går inte är förutsäga.

När jag satt på jobbet idag, under några ögonblick var jag inte fokuserad, jag ställde mig frågan - Hur gör jag? När jag kom hem jordade jag ner en del.

Folkmordsolympiaden i Kina

Jag minns att jag läst på ledarsidan i SvD, men det kan ha varit i DN, ”Kina är inte bara världens folkrikaste nation utan också världens största politiska fängelse”. Orden etsade sig fast, jag kan glömma, men jag är nästan säker på att det var så här det ordagrant stod. Jag kan ha läst papperstidningen på bussen där jag satt mellan Roslagen och Stockholm, lite för att slå ihjäl tid i förening med nytta och nöje. Jag vill minnas att det i samma ledarartikel stod att OS i Berlin på 1930-talet var rena nazipropagandan, men att folket med några få undantag inte begrep bättre (eller valde att inte förstå) och hurrade med; och att i OS i Moskva 1980 förstod (eller valde) väldigt många att förstå. OS i Moskva bojkottades av en hel del länder.
I Peking kommer vi i sommar att får se idel glada människor o.s.v. Det var idel leenden i Berlin och Moskva också, tillrättalagda.

Folkmord i Kina, indirekt i Burma, i Darfur o.s.v.

Hur går vi vidare? Vi kan inte välja att inte se, inte i dessa tider.

Jag vill minnas att någon i dagstidningarna skrev i höstas, typ (helt fritt ur minnet, jag kan minnas helt galet): Låt oss delta i OS. I paraden klär vi oss i munkarnas färger. Media är där, filmar, tar bilder. Efter paraden åker media hem.

Rubriken är på sätt och vis lånad från LÄNK

Burma - USA skärper sanktionerna

I en kort och knapphändig artikel i SvD står att läsa att USA skärper sanktionerna mot Burma, som jag ser det borde sanktioner även riktas mot Kina och Indien samt möjligen också Thailand. Hur agerar Sverige? Maud Olofsson besökte Kina strax innan årsskiftet, detta i syfte att öka svensk handeln med Kina. Man tror inte att det är sant (den förra regeringen var vad jag vill minnas i den här frågan av samma skrot och korn). Kina är världens största diktatur och en stor vapenexportör till juntan i Burma. Skulle du handla i en butik om du vet att butiken har oskäliga anställningsvillkor, kränker de mänskliga rättigheterna och ger medel till andra butiker att göra detsamma? Självfallet inte. Det handlar om att föra en dialog, heter det på nationell nivå. Dialogen handlar om kronor och ören, det gäller att vara på tåget. Du och jag kan agera. Det är inte alltid vi kan eller vill engagera oss i politiska eller ideella sammanhang, men vi kan göra en del i vardagen, t.ex. att inte låta våra kronor och ören gynna länder som Burma, Kina, Indien och kanske också Thailand. Genom att inte resa till länderna i fråga; genom att inte konsumera varor och tjänster från dessa länder. Och genom att se över våra (om vi har några, jag har inga) fonder och aktier. Vi kan göra en hel del. Låt oss göra vad vi kan.