I en kort och knapphändig artikel i SvD står att läsa att USA skärper sanktionerna mot Burma, som jag ser det borde sanktioner även riktas mot Kina och Indien samt möjligen också Thailand. Hur agerar Sverige? Maud Olofsson besökte Kina strax innan årsskiftet, detta i syfte att öka svensk handeln med Kina. Man tror inte att det är sant (den förra regeringen var vad jag vill minnas i den här frågan av samma skrot och korn). Kina är världens största diktatur och en stor vapenexportör till juntan i Burma. Skulle du handla i en butik om du vet att butiken har oskäliga anställningsvillkor, kränker de mänskliga rättigheterna och ger medel till andra butiker att göra detsamma? Självfallet inte. Det handlar om att föra en dialog, heter det på nationell nivå. Dialogen handlar om kronor och ören, det gäller att vara på tåget. Du och jag kan agera. Det är inte alltid vi kan eller vill engagera oss i politiska eller ideella sammanhang, men vi kan göra en del i vardagen, t.ex. att inte låta våra kronor och ören gynna länder som Burma, Kina, Indien och kanske också Thailand. Genom att inte resa till länderna i fråga; genom att inte konsumera varor och tjänster från dessa länder. Och genom att se över våra (om vi har några, jag har inga) fonder och aktier. Vi kan göra en hel del. Låt oss göra vad vi kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar